Det mest uppfriskande med tidskriften Subalterns temanummer om film (Bokförlaget h:ström) är onekligen artiklarnas ämnesval – svenska texter om den amerikanske undergroundnestorn Jonas Mekas och tyska gayfilmsikonen Rosa von Praunheim är man sannerligen inte bortskämd med. Just den ambitionen finns såklart redan i namnet; tidskriften ägnar sig huvudsakligen åt det underjordiska.
Personligen får jag ut mest av Kristoffer Nohedens detaljerade, om än något akademiskt torra, essä om Louis Feuillades klassiska stumfilmsföljetong Fantômas. Jag hade förvisso gärna sett ett längre kontextuellt resonemang kring andra antihjältar i denna märkligt amoraliska litteratur- och filmgenre (som till exempel Judex och Diabolik), men det är en mindre invändning. Likaså är den generösa Peter Whitehead-specialen, med såväl en lång intervju som en grundlig introduktion till den brittiske regissörens verk, mycket läsvärd. Att Whitehead nu förbereder en comeback efter nästan 40 års frånvaro från filmscenen ger dessutom artiklarna en intressant aktualitet, och skribenternas uppenbara entusiasm kring Whiteheads förestående återkomst smittar av sig. Överlag är skribenternas personliga avtryck i numret något att uppskatta.
Texternas varierande form ger, ska erkännas, en blandad upplevelse – ofta funkar det bra att lätta upp de kompakta, fotnot-späckade essäerna med kortare texter av en mer poetisk karaktär, men ibland känns det som att dessa fritt associerande alster mer än lovligt trampar vatten. Paradoxalt nog är det dock just denna blandning av det poetiska och det akademiska, samt det frikostiga utrymmet för formexperiment och det spretiga innehållet, som gör en tidskrift som Subaltern så anspråkslös och läsvärd.
Tidigare publicerad i Sydsvenskan.
