The Two Escobars – PPP
Ambitiös och upplysande dokumentär om två av Colombias mest kända personer med efternamnet Escobar: knarkkungen Pablo och fotbollsspelaren Andrès. De var inte släkt, men deras öden var på kusliga sätt sammanflätade. Filmen berättar hur intresset för fotboll i landet ökade parallellt med att knarkkungarna blev allt mäktigare, och hur landet störtades ner mot ruinens kant innan kursen ändrades. Det blir en undersökning av såväl samhällsekonomi och korruption som av fotbollens innersta väsen.
Black Swan – PP
Natalie Portman spelar en ballerina som är på väg mot sitt livs roll: den vita svanen i Svansjön. Men balettvärlden är en krävande och hård miljö, och Portmans sinne börjar vackla under pressen. Darren Aronofskys psykodrama är på pappret fullt av extravagant camp – en hyllning till Dario Argento via Flugan och De röda skorna – men utöver Portmans insats lyfter det inte. Aronofsky är alltför bokstavstrogen och allvarlig; ett kontrollfreak som vägrar släpper greppet. Det blir aldrig så flippat som storyn kräver.
127 Hours – PPP
Den sanna berättelsen om den amerikanske bergsklättraren Aron Ralston som fastnade med armen under ett klippblock långt ute i vildmarken och tvingades kapa sin egen arm för att överleva, är en dramatisk historia, men händelsemässigt ganska begränsad – en man sitter fast i en klippa i fem dagar. That's it. En otålig regissör som Danny Boyle tar därför till alla visuella trick han har, vilket hjälper, men det gör mig också skeptisk till Boyles egna tilltro till historien. Klart sevärd ändå – inte minst för James Franco i huvudrollen.
Monsters – PPP
Gareth Edwards regidebut tar vid ungefär där andra monsterfilmer brukar sluta. I Monsters har den första kontakten mellan människorna och utomjordingarna redan skett, och några år har förflutit. Varelserna är nu ett ständigt närvarande hot, men människor har lärt sig att leva med det och gå vidare. Parallellerna till dagens terrorhot är tydliga. Det är en spännande men ändå lågmäld film, och det mest imponerande är hur snygg Edwards lyckats få den, med minimala medel – effekterna är smakfulla och sparsamt använda.
Tidigare publicerade i Plaza Magazine.
