Å ena sidan porträtteras en levande, pulserande organism med lika många historier som en världsmetropol, å andra sidan möter vi en öde spökstad, till synes övergiven av de människor som en gång bodde där. Formatet på de knivskarpa bilderna – svindlande perspektiv som ibland skarvas ihop så de bildar ett helt, skevt 360-graders varv – i kombination med val av motiv skapar en bitvis övernaturlig, filmisk känsla.
Stämningen förtas dock något av de ingående men halvkokta motivbeskrivningarna som hör till bilderna. Kalenderbitaren i mig uppskattar detaljrikedomen men frustreras av att inte få veta något mer substantiellt om motiven; fotoromantikern i mig vill ha mindre information och mer mystik. Ett tips: skippa texterna. Låt bilderna själva få berätta.
Tidigare publicerad i Sydsvenskan 2011-08-28.