”En av vår tids största underhållare har dött!”
Min amerikanska vän var skakad.
”En ikon är borta!”
Ja, svarade jag, Michael Jacksons död var verkligen tragisk.
”Michael Jackson? Nej nej, Billy Mays!”
Billy vem?
Billy Mays var kungen av TV-informercials, en professionell ”pitchman” som blev ett fenomen tack vare sin okuvliga entusiasm, även för de mest underliga produkter han sålde, och sitt aggressiva säljarsnack – han brukar bland annat tillskrivas den i sammanhanget oumbärliga frasen ”But wait, there's more!”, för att vinna över skeptiska köpare. ”OK, så du nöjer dig inte med det här tvättmedlet, men om vi slänger med en klockradio också? Och kanske en klotgrill?”
När Mays syntes i rutan – och gick rakt igenom den – under TV-kanalernas förmiddagsblock eller de programtunna nattpassen, kastade sig folk över telefonen och beställde produkter de aldrig tidigare visste att de behövde. Alla som sett Mays framfart i TV eller på nätet – där det finns ett digert arkiv – kan vittna om hans svårslagna och underhållande försäljarstil; en blandning mellan frälsaren som lovar oss ett rikare liv, och mobbaren som hotar oss med stryk om vi inte slår till NU. Yrket och tugget lärde han sig på pirerna i Atlantic City.
Mays sista projekt var Pitchmen, en dokumentärserie på Discovery Channel i vilken han tog sig an lovande produktutvecklare och skänkte deras uppfinningar den professionella krängarens handpåläggning, med den uttalade förväntningen att nu kommer pengarna att rulla in. Det var alltså inte nödvändigtvis de finansiella medlen för att lyckas som Mays bidrog med, utan snarare en välsignelse från den bästa i branschen. Så betrodd var Mays förmåga att sälja, att övertyga sin publik att just DETTA är det rätta för dem.
Så sent som förra veckan var han och hans kollega Anthony Sullivan gäster hos Conan O'Brien för att göra reklam för Pitchmen, och Mays malde på med samma svada som alltid. Han var en stor och bullrig man, en sådan person som, tycktes det, aldrig behövde ta till en mikrofon för att höras. En manisk energi, hela tiden på väg upp ur soffan. Och så det där omöjligt välansade helskägget, som något påmålat, en svart kirurgmask.
I söndags hittades Billy Mays död i sitt hem i Florida. Dödsorsaken var enligt de första rapporterna en hjärtattack.
Den amerikanska populärkulturen kan vara den enda plats där en halvgalen infomercial-personlighet blir en så självklar del av medvetandet att hans död nämns i samma andetag som andra nyligen avlidna kändisar som Farrah Fawcett och Johnny Carsons bisittare Ed McMahon.
”The King of Shop” blev 50 år gammal.
Tidigare publicerad i Sydsvenskan.
Tidigare publicerad i Sydsvenskan.
