Fältartisteri kan, för en civilist, framstå som en ganska märklig företeelse. Åtminstone dess former: välpriviligierade underhållare av de mest skilda slag skeppas in till stridande soldater för att ge dem något annat än krigets fasor och tristess att tänka på under ett par timmar. Sång och dans och skratt, varpå artisterna lika snabbt skeppas tillbaka, och trupperna återgår till allvaret.
Just nu är Irak av förklarliga skäl ett vanligt turnéstopp för amerikanska fältartister. Om upplevelsen att vara en av dessa underhållare berättar komikern Louis CK just nu utförligt på sin hemsida, louisck.net. Nyss hemkommen från en kort turné i Kuwait och Irak skildrar CK med en fritt flödande prosa allt från surrealistiska helikopterturer över oändliga ökenområden till verbala klavertramp inför sina medresenärer, som inkluderar såväl hejaklacksledare som ärrade countrysångare. Han möter en publik som samtidigt är den lättaste och den svåraste han någonsin haft.
Anhängare av CK känner igen den drastiska och personliga tonen i hans rapporter, men också den djupa humanism som ligger till grund för mycket av hans humor. Det är roligt och rörande, och något av det bästa jag läst om kriget på länge.
Tidigare publicerad i Sydsvenskan.
